Välkommen till mig

Kvinna i min bästa tid här och nu, lätt "övermogen" skulle man kunna säga.
Marita heter jag men kallas Mita här på bloggen,ett smeknamn jag gav mig själv när jag var liten och inte kunde säga Marita.
Gift sen ett antal år med LG, tre barn,vuxna och utflugna sen länge.Fyra barnbarn,Amanda och Ida som är systrar och så deras lillebror Alexander, sen lille Martin. Alla säger att barnbarn är livets efterrätt,och det stämmer. Kanske för att man kan njuta på ett annat sätt av dom i lagom doser..*L*...
Hundar älskar jag och det har blivit några under alla år. Just nu har jag två stycken, Peppe, en Rhodesian ridgeback, och sen lille Bamse en engelsk cockerspaniel.
Mitt motto är "lev här och nu" morgondagen vet man förbaske mig ingenting om..**

onsdag 23 maj 2012

VAD MYCKET MAN DELAR MED SIG AV

Ja en tanke som slog mig att man skriver om så mycket saker på bloggen eller FB om man nu har det.
Vi kan tex skriva om en tråkig dag,eller att nu håller jag på med en stek som står i ugnen och Påskliljorna har slagit ut. En del berättar om att dom planerar att resa i väg och rapporterar sen om hur dom har det under resans gång. Visst är det bra. Smarta tjuvar sitter och googlar fram deras adress  och kan i lugn och ro tömma deras hem.
En rolig sak jag tänkte på är att vi delar ju med oss av så mycket till helt okända människor på nätet som vi aldrig har sett.Tänk om vi gick på stan och sa samma saker rakt ut i luften till helt okända människor.Tex att i natt har jag sovit så dåligt för katten har sprungit runt och jamat. Eller tala om för sina medpassagerare på bussen att man är på väg till jobbet. Som om dom skulle bry sig..*L*..
Öppna fönstret en fredag kväll och ropa att nu är man mätt efter en jättegod middag och tänker se på Let`s Dance...
Såna saker skulle vi aldrig göra eller hur? Inte jag heller,men på bloggen eller FB är det inget konstigt alls.
Nåja, strunt samma,allt är relativt..
Ska jag berätta vad jag gjort i dag? Det är faktiskt inte särskilt mycket förutom hundprommenader och handlingen på Maxi. Ute har jag varit såklart i det fina vädret,lite småplock i trädgården och sen suttit och läst.
Jag shoppade ett par saker på Maxi, ja förutom maten som jag handlade förstås...

två linnen och ett par trekvarts byxor,solen sken in så det blev suddigt i ena hörnet ser jag,och sen kom min fot med och plåstret på tån..
Dom hade "dam" parfymer för 69kr till Mors dag, så jag passade på att köpa en till mig själv..*L*...
En lektunnel till barnbarnen, kanske Peppe vill prova att krypa i genom,haha....men han fastnar väl på mitten...
Här ligger han förresten helt utslagen efter middagsprommisen. Svalkande ställe på golvet under takfläkten,
Nu ska jag sätta mig på verandan och njuta av den fina försommarkvällen
Haa de...♥

                 

9 kommentarer :

Roggan sa...

Vad jag skrattade när du skrev om att säga saker på stan, på bussen och ropa ut från fönstret. Visst stämmer det. Kram

Yvonne sa...

Det var en rejäl "Mita" .Visst är det så att man blir vänner med olika personer på nätet,men det tar ju en tid innan man lär känna varandra.Kan man sen träffas så känns det som om man har kännt varandra länge.Du är ju min "nattivän" som jag måste in och ge nattakramen och Pöössen till! Sov nu så gott vännen.. PÖÖSS!

Majken sa...

Ja tänk vad man delar med sig....
Bloggen har blivit som ett surrugat för arbetskamrater för mig som inga har.. där man kan dela med sig & få tips, recept & berätta lite från sin vardag.. stöta & blöta lite... Jag skulle däremot akta mig för att skriva att huset är "tomt" vi är bortresta.. men visst har man säkert gjort det ngn gång...
Jag är glad att du vill dela med dig till oss :-)
En sådan tunnel, fats till hund har vi, men Zingo är måttligt road av den ;-)

Ja nu i värmen söker hundarna svalka. Zingo älskar hörnet i vardagsrummet bakom matsalsbordet, där e det tydligen svalt :-)

Ha en fin kväll!
Kram

Siita sa...

God morgon. Ja du man får se till att träffa sina bekanta nätvänner. Har snart träffat alla mina. Många nya blev det under helgen som gick. Solen kommer idag oxå.Kramar

Aurora sa...

Morn. Med tiden är vi inte helt obekanta för varandra utan det känns mer som nära vänner. Och ibland kan det vara lättare att öppna sig för en nät-kompis. Kram

Anonym sa...

Mors,,Ja det stämmer nog,,man är betydligt öppnare här på bloggen,där är det ju bara vänner,Faceboken däremot den håller jag lite kortare...
Ja du det var första gången jag bakade bröd,men det tog en jädrans lång tid,,men vadå? det blev ju kanonbra...
Och du hade spenderbyxorna på dig igen ser jag..Haé Kram.

Camilla sa...

Datavärlden är en helt annan värld än den riktiga världen....eller...hur är det där ;)
Kram!

Villa Frejas bokblogg sa...

Visst är det så, men man kan ju bli personlig på nätet utan att för den sakens skull bli privat. Ibland är det en hårfin gräns och bara man själv vet ju hur öppet man vill skriva och vad man mår bra av.
Kram.

Veiken sa...

Jag tror att jag ska sälla mig mitt på gatan och ropa ut det jag skriver på nätet. Kanske inte så mycket personligt, men ändå! ;)
Skulle jag göra det - kommer väl vitrockarna..... Kram